Besvikelse eller verkligheten?

Läste precis en före detta kompis blogg, föredetta är väll fel ord men skillnaden är så stor mellan då och nu. Jag förstår inte riktigt hur man bara kan lämna ett liv, som man delar med någon (kompisrelation sett) Att gå från att göra allt tillsammans till att inte göra något, det var verkligen du och jag mot världen. Allting hade varit så mycket lättare om du funnits där hela tiden istället för att bara svika och sakta glida närmare och närmare något helt annat som nu betyder mer för dig än vad jag gjorde...

Vad hände med alla våra hemligheter? Vad hände med alla händelser vi varit med om? Vad hände med allt det vi hade gemensamt?

Jag har väll också funnit egna vägar och nya vänner men fy fan vad jag saknar dig, har en som liknar dig men fortfarande delar vi inte lika mycket som du och jag gjorde. Problemet är att jag inte saknar den du är idag utan jag saknar den du var då, innerst inne tror jag också att du gör det. Tror nog du kommer ha en plats därinne för alltid vare sig jag har det eller inte, skiter blanka fan i det men jag ångrar inte en sekund av de..2?.. åren vi var riktiga vänner. Sådana som knappt finns i dagens samhälle! Du kanske anser att du hade en bra andledning men tillämpa den gyllene regeln och behandla andra som du själv vill bli behandlad. Ta hand om din näste så att det inte händer samma sak..