Ingenting

Varför blir ingenting som man tänkt sig? Varför är ingenting så som man trodde det var? Idag valde jag att stanna hemma istället för att gå på krogen, jag är väldigt glad över det valet. Jag och mamma åkte till min syster och vi gick ut och gick i över en timme, pratade jätte mycket. Tror inte vi snackat så mycket om något seriöst på hur länge som helst. Jag känner mig trots den mysiga promenaden ännu mer kluven än innan, saker och ting börjar dyka upp och man inser att ingenting är så som man trodde det var.
Det är liksom så himlans mycket som man vill göra, se och vara med om att man glömmer bort att se de saker som man faktiskt gör, ser och är med om. Vi måste börja leva mer här och nu och kanske inte analysera saker och ting så mycket. Fast samtidigt så är det ju problemet att alla vill olika och jag pallar nog inte känslan att vara orolig hela tiden, över en s.k. skitsak. Visst fan är det en skitsak men hur många skitsaker skall man palla? Jag tror nog jag är rädd egentligen, rädd för att gå miste om något, rädd för att ångra..

Jag måste ha all access om man säger så. Banga krogen, fifa-kvällen eller vad det nu är för min skull, det var så länge sedan sist.